I alla tider har kvinnor samlats i eldens sken då dagens arbete är slut. Samlats för att samtala och göra handarbeten.
Då vi studerade i Åbo startade vi för ungefär tio år sedan en syjunta. En gång i veckan öppnade någon av oss dörrarna för de andra och man var välkommen som man var, med eller utan handarbete. Det blev mormorsrutor, yllesockor och Moder Teresa-filtar vad jag minns.
Åbo-juntan håller på ännu trots att några flyttat bort. Eftersom behovet att samlas finns kvar och några av Åbo-juntans medlemmar bor i Helsingfors beslöt vi att starta en ny grupp. Så i skymningstimmen satte vi oss ner. Fyra kvinnor, någon stickade, någon sydde, någon bekantade sig med Photoshop och någon gjorde något annat. Det var mycket trevligt.
Jessica och Patricia är moderna juntor. Paula multitaskar, syr såväl en folkdräktärm (den som Patricia pajar på bilden) och stickar en kofta. Kolla in hennes blogg och låt dig inspireras.
Kul att ni var här! Ja, det här med folkdräkt är ju lite överkurs för dig, förstår jag. Jag skall förklara hålsöm och rynkade ärmar för dig nästa gång. Så behöver du inte skriva så flummigt här på bloggen. 😉
Tack för att vi fick komma, det var skoj. Nu är du ute på hal is, Camilla är en gammal folkdansare, tur att hon inte var där igår och såg hur du fejkade.
Hördu, du… Jag har också dansat folkdans i många år… Vem är det här som är ute på hal is undrar jag…
Ups, glömde, sorry. Hej nu när vi är inne på ämnen, jag skulle verkligen vilja ha en folkdräkt, kunde inte du sy en till mig också? Och hur gulligt skulle det inte vara med en till Saga också då du en gång håller på? Tack på förhand.
Nja, har ganska mycket just nu. O du verkar int riktigt förstå dig på det här med folkdräkter. Men vi kan se nästa junta.
Skall definitivt komma med nästa gång…. ; ))
Jo vi saknade dig redan, det fanns fastlagsbulla till dig, men jag åt din. Så min finns ännu kvar där hos Patricia, eller hur var det nu igen?
Jo, så var det. Och flera andras också…
Syjunta är en fantastisk uppfinning!
Du har alldeles rätt!