Jag saknar min mormor, min härliga lilla momi. Hon dog på nyårsnatten för tio år sedan. När jag var en liten flicka var hon min. Hon var jätteviktig för mig och jag tillbringade mycket tid hos henne på sommarloven.
Mommo har bland annat lärt mig sticka och virka. Varje år talade vi i något skede om kriget. Mommo berättade och jag lyssnade. Jag var tagen av mommos tårar och de fasansfulla berättelserna. Jag uppskattade ändå inte historiera då. Det var lite skrämmande att inte veta vad som förväntades av mig. Skulle jag trösta, fick jag gråta fast jag inte kunde förstå ens hälften av allt det fruktansvärda.
Idag är jag glad för minnena jag har och tänker tillbaka med glädje på stunderna med min kära mormor.
Detta är en del av Julkalendern.
Ohhhh vad fint skrivet….Jag saknar även jag min momi och min lillamomi (min mormors mamma )….Lillamomi tog hand om mig mina första år innan jag började på dagis !!
Vi får vara glada över härliga minnen och i tankarna lever de kvar.
Mommo.
Värme, tålamod, glädje, sorg, skratt, bus, samtal, bulladoft, stor famn -ännu större hjärta!
Min mormor somnade in för tio år sedan, på nyårsnatten, även hon.
Oj vilket sammanträffande.