Eller då mina flickor i fyran stämmer in med The Cup song, (When I’m gone)med texten ”You’re gonna miss me when I’m gone”… Ja då kan man ju inte annat än gråta en smula.

Avsked är sorgliga även om framtiden är spännande.

Jag tillredde korven i ugnen och i stekpanna och blev positivt överraskad. Speciellt chorizokorven var riktigt god. Tror de kan bli ännu godare om man grillar dem. Så kanske man kan byta ut sommarens grillkorvar mot dessa ovo-vegetariska korvar?

Vi åkte till Lappträsk och sov över där.

Den här lilla tjejen lyckades få inte färre än fem plåster på fyra dagar!

Det var så vackert. Och det var så varmt. Här njöt vi hos farmor och farfar.

Hemma igen och Saga är på promenad med dockvagnen.

En tax med beskrivning av en älsklings dagis-dag:

En härligt personlig kass:

Dessutom har vi hunnit med en cykelutfärd på 20 km som innehöll ett cafébesök.

Försmak av sommaren. Först ut är Saga och Rasmus, eller Ida och Emil.

Blåsippan till trots gick barnen barfota. Här går Saga och Sandra, som tagna ur Barnen i Bullerbyn.

Jag har på mig en klänning från Gudrun Sjödén (Sjönöd, som Artur säger), en riktig vårklänning tycker jag. Basse har fotat.

Ja, jag har mycket att vara glad åt.

Vi skålade in våren, födelsedagsbarnet och mammorna.

Mamma med sina döttrar (lillebror var med oss i tanken, de är jordbrukare och har en del att stå i den här årstiden).

Senare idag blir det festkonsert med festliga His Masters Noise på Svenska teatern.

Vilken helg!

År 2007 påbörjade jag mina behörighetsgivande studier i Vasa. Vi flyttade till Helsingfors och jag fick än en gång jobb i Sibbo, denna gång åk 4. Åren därpå jobbade jag i Muncca och jobbade där tills jag blev hemma då Saga föddes. Blev klar med studierna från Vasa 2009, men var ännu inte behörig lärare.

För att få hela pusslet klart krävdes ännu praktik vid övningsskolan i Vasa. Så läsåret 2011-2012 då jag ännu var hemma med Saga pendlade jag upp till Vasa.

Våren 2012 fick jag betyget, beviset på att jag var lärare. Igår fick jag besked om att all möda inte var förgäves. Jag fick en ordinarie klasslärartjänst i Munksnäs lågstadieskola.

Behöver jag säga att jag är mycket tacksam, lättad och lycklig?

När tio dagar gått åkte vi till Sibboskogarna där napparna högtidligt lämnades på berget. Svanarna simmade där nere medan mormor och bröderna hjälpte Saga att lämna napparna för gott.

Efter någon timme var napparna borta och nu väntar vi på små duniga ungar. Som morot figurerade en dockvagn hon länge drömt om. Lyckan är total. Flickan är tuttfri.

Vi picknickade vår vana trogen i Kajsaniemi. Trots utlovad sol och plusgrader klädde jag mig i ylletröjor och vinterjacka (och solkräm i ansiktet), Min familj trodde jag skulle på polarexpedition. Jag frös inte.

Väl hemma fixade ”vi” (läs Basse, jag instagrammade) upp cyklarna och idag cyklade jag till och från jobbet. 20 km och det kändes bara bra. Och roligt. Och befriande. Tänk att inte behöva springa till bussen bara för att märka att den just åkte. Tänk att inte behöva vänta en kvart på nästa. Jag är usel på att vänta.

Basse, som är familjens cykelguru fixade inte bara upp min cykel, utan försåg mig med en cykelväska. Ett måste för alla cyklister, menar han. Man tackar.

Kolla youtube-klippet också!