Döm om min förvåning…

…då jag härom kvällen låg i soffan och läste och plötsligt hör lite smällande ljud från sovrummen. Tänkte först att det var Artur som visserligen sov men som har för vana att plocka med sig tusen små föremål i sängen, eller kanske det är Harald som har ljud då han läser?! Då ljuden inte upphörde gick jag och tittade, pojkarna var tysta som små möss MEN! I vårt sovrum där kommer en liten marodör krypande emot mig, med spännen och hårband i munnen och någon julgodis (med papper runt) i handen. Hon har alltså själv tagit sig ner från vår säng (en låg futon visserligen) för att leva rövare bland alla förbjudna saker.

Sådan är hon. Aldrig en lugn stund då hon är vaken minsann. Senaste hyss är att vrida på mikron och sedan trycka på start. Men hon kan också vara himla söt, t.ex då hon pekar var lampan är eller vinkar och säger ”heetå”. Och nu då hon sover sina 4 timmar så mamman får vila upp sig inför nästa pass. Skall inta soffläge med bok! Hej så länge.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

6 svar på Döm om min förvåning…

  1. A-L skriver:

    Haha, urskta men måste le (vilket jag antagligen får ångra om någon månad, men ändå) – jag kan bara så se situationen framför mig – en supernöjd Sagaklåfinger med spännen i munnen och papper i näven 😀

    • sonja skriver:

      Jo hon är rätt nöjd också då hon busar. Tyst som en mus pillar hon på allt… Kanske lilla i är en lugnare sort? Saga har ju haft fart på sen hon kom till oss ungefär.

  2. Tina skriver:

    Kan inte annat än skratta. Låter roligt!

  3. A-L skriver:

    Tja, det återstår att se. Jomppandet och ljudet att döma så finns det nog fart här också! 🙂

  4. Carina skriver:

    Hon är bara för härlig vad hon än gör! Hihihihihiii! Superbusen alltså!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *