Eller feministiskt självförsvar som det är på svenska. Jag tränar inte aktivt just nu, men har gjort det i många år. Det är inte något jag tänker på varje dag, men ibland ploppar det upp något som gör att jag blir påmind om själförsvarets goda sidor. Här eller här kan du läsa mer om du är intresserad av vad det handlar om.
Det som gjorde att jag nu mitt i allt kom att tänka på det här var en liten notis i gårdagens hbl, om ett våldtäktsförsök i Helsingfors. Jag vill inte vara rädd när jag går ut, jag vill tro att jag kan försvara mig. Så jag fortsätter skida, nynnande sången huvud, axlar, knä och tå… men med orden ögon, strupe, pung och knä… Och visst hjälper vi varandra, mina medsystrar? Alltid!
Alltid ; ))
Jes!