Citerar Solsidan: ”Ja hon sover i egen säng, Mickan sover på golvet och jag i soffan”. Det är lite så det är hos oss även om vi också nog (ännu) sover i vår säng. Försöker lägga henne i egen säng, nog somnar hon där men efter ett par timmar smågnyr hon tills, tills jag flyttar över henne till oss. Då småler hon i sömnen borrar in sitt ulliga hår i dynan och somnar med en suck. Där sover hon sen och bra går det. Att krypa ner i en färdigt uppvärmd säng, lyssna till de lätta andetagen och krama en mjuk hand är kärlek.
Hon har alltså sovit med oss sedan den dag hon kom ut ur magen. Vem skulle då vilja eller kunna sova i en säng alldeles ensam? Jag jämför här djur som får ungar, tänk er en räv som skulle kura ihop sig i sin lya och ungarna får sova i en annan lya, svårt att föreställa sig? Ja. Därför ligger hon där och det är oftast skönt även om man ibland vaknar som en korsfäst eller med en fot i magen eller en hand som håller en hårt i håret.
Samsovande verkar mysigt! Men jag är en dålig sovare så Juni har fått lära sig att sova i egen säng från dag ett, nära vår säng dock. Om vi försöker få henne att sova med oss om hon är orolig på natten säger hon oftast efter en kort stund: ege hing.
Men trots att hon snart är två har jag ingen brådska alls att flytta henne i eget rum. Jag vill ju ha henne nära ändå!
Vad härligt att hon kan säga själv hur hon vill ha det! Ljuvligt!
Ja nu tycker jag att det inte finns nåt finare än att få krypa ner bredvid min gosepojke, ofta riktigt väntar jag på att få lägga mig där bredvid den perfekta lilla snusande pojken.
Och vilken underbar bild! Vi har en likadan body fast i 56. 🙂
Tack, den där bodyn är också i storlek 56, hon är liten där på bilden…
Just så där e det hos oss också – med hårhållanden och allt..!
Det måste ha nåt med årgången att göra. Jag är snart skallig…