Saga sover, Basse och pojkarna är i butiken, då ringer det på dörren. Där står två män, svenskspråkiga, som vill småprata med mig! På några få minuter räknar de upp tio fakta om mig: varifrån jag är hemma, nämner Basses släktingar (hemort, deras jobb), vad jag studerat och så vidare. De vill veta vad jag tycker om Guds agerande vad gäller jordbävningar och tsunamin…
Nej! säger jag. Jag vill laga mat, jag vill läsa, min baby sover, jag vill inte, nej, vill inte! säger jag och känner paniken stiga. Först efter några minuter lyckas jag skaka dem av mig, men obehagskänslan består. Hur vet de så mycket? Och råkade det sig bara att den ena är hemma från Sibbo och den andra från Terjärv eller hittade de på? Usch!
Samma typer var o ringde på vår dörr också……Som tur var det William o Mats som öppnade. Mats meddelade att de verkligen INTE var välkomna !!! : ((
Kan det löna sig? Att ringa på sådär och tränga sig på en lördagförmiddag Jag undrar nog jag…
Sånt här slipper man då man har 5 Hundar på gården.
Måste överväga det där med hund(-ar).