Jag har som regel att inte blogga om jag är arg eller ledsen. Därför bloggar jag så lite. Jag är inte alls arg, men ganska ledsen. Eller egentligen är det säkert trött jag är, slutkörd. De verkar gå hand i hand.
Men om ni vill veta vad jag gjort så har jag besiktat bilen, eller försökt göra det. Dimmljuset fungerade inte och någon slang var sönder… Beställde tid hos bildoktorn så nästa vecka får vi pröva lyckan igen på K1.
Sagas vagns ena däck fick en bula igår. Så det blev en tur till Drumsö där den fick service. Det var tack och lov snabbfixat.
Sen gick jag på gym = jag bär 10 kg matvaror på ryggen och tio kilo matvaror och tvättmedel i var hand. Samtidigt som jag skuffar vagnen förstås. Vardagsmotion som bäst och kostar ingenting alls.
Men jag har också njutit av det fina höstvädret. Älskar de röda löven, de börjar nu äntligen dyka upp.
Kram på dig!
Angående matuppköpen, jag brukar ha Lukas i mandukan och alla uppköpen i vagnen. Då har man händerna nästan fria att skuffa med. 😉
Fiffigt! Det ska jag köra med nästa butiksbesök.
Voi vännen! Man får nog vara trött ibland. Tänker på er, kram!
Tack, det är bara inte roligt att känna såhär…
Känner igen känslan…har dock lärt mig att just då det känns som jobbigast, lönar det sig att i alla fall försöka glömma alla måsten, och försöka njuta av stunden. Kan kännas hopplöst, men efter en tid släpper det nog! Och jag vet ju att du klarar av att hitta dom där små ljusglimtarna i den gråa massan!
Kämpa på!
Tack, jag tänker ofta på dig, känner igen mig i det du sagt tidigare. Pust.