Jag brukar inte känna stress. Men nu, sedan Basses olycka är det jag ensam som sköter allt här hemma. All markservice, all fotbollsruljans, ja allt som vi vanligtvis delar på. Det började med värk i käken, värk i musklerna, jag har svårt att andas, svårt att svälja, svårt att äta. Stress?
Det är stressen jag själv skapar som gör mig stressad. Jag inser det men kan inte sluta. Kan inte sluta vara steget före och vara rädd att hon, älskade Saga, ska dra ner något, förstöra något, skada sig själv. Hela tiden är jag på helspänn. Jag skapar en massa måsten och borden. Jag behöver inte städa köksskåpen, inte putsa kaklen i vessan, inte svabba golven. Men det gör jag. Städar som vore jag gravid. Måste sluta. Skall.
Jag vill gå på yoga, vill andas igen.
Kära Sonja, varva ner. Hoppas att solen skiner i morgon igen, så då skall du ta en lång promenad i solen och njuta. Kram o puss från mamsen
Ja jag ska försöka, lättare sagt en gjort då händerna är fulla. Men det känns bättre. Skall snart gå och lägga mig så är jag piggare i morgon. Kram.
Vännen !! Imorgon skall vi bara njuta…..Kaffe stund på Framboise,sångstund och sen en lååååååång promenad hem !!! Kram på dig min fina vän…..
Jag vet! Gissa om vi väntar. Gillja, Gillja ropar hon hela tiden. Kram och tack för allt!