Har just varit på höstens sista föreläsning. Motivation och lärande hette kursen. Läraren var fantastisk, kursen motsvarade förväntningarna. Visst slet jag mitt hår och förbannade allt då jag försökte editera filmen om min undervisning. Det säger dock mer om mig än om kursen.
Människor har så lätt för att klaga och kritisera. Den undervisning jag hittills fått från PF har varit bra och gett mig nya insikter. Inte allt och alla men på det stora hela.
Tänkte på det här med skäll och bannor här om dagen. H kom hem med en röd lapp. Tre saker hade han misskött sig på (kommit för sent till lektionen). Jag undrar bara om vi kommer ihåg att lika aktivt applådera alla goda saker våra medmänniskor gör? Vilken färgs lapp får vi då?
Hur skulle det kännas med veckans tre goda? Hur känns det med veckans tre dåliga? Nedskrivna till pappers.
Jag blev så glad en dag då det i Elias skoldagbok stod att han hade haft en bra dag. Innan det hade det varit många sämre dagar (bråk och fula ord bl.a. ) men nu tog hon vara på det goda. 🙂
Yes! Mera sådant tycker jag!
Ja varför är det så att man alltid tar fasta på det som varit mindre bra? Jag har funderat på det en tid och har börjat göra så på mitt jobb att för varje dålig sak jag nämner till föräldrarna då de hämtar sina käraste ”ägodelar” måste jag komma på något bra också.
Samma sak då det gäller barnen. Ge beröm då de gör något bra.