Sällan så kall

Agerade hejaklack vid fotisplanen hela förmiddagen. Efter en match var läget lugnt. Efter två gjorde jag några X-hopp för att mota bort kylan. Efter den tredje kände jag inte av varken fötter eller händer. Sällan har jag frusit så, utan hopp om värme dessutom.

Soccermom for ever. Vi gillar det bättre på sommaren då inte bananerna vi ska förse barnen med fryser till små svarta korvar. Brrrr!

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *