I ett vinterlandskap som heter duga styrde vi stegen mot Helsingfors centrum och till Naturhistoriska museet. Harald hade förberett liten Saga och lärt henne allt och lite till om dinosaurier, jura och krita. Det är ingen idé att titta på skelett av dinosaurier om du inte vet vad de är, menade han.
Det var mycket spännande med alla djuren. Museet är precis lagom stort tycker jag, ingen hann tröttna. Jag har på känn att ett nytt museibesök snart blir av.
Vårt sällskap var Anna, Anna och Michaela med barn.
Saga ser ÜberCool ut på den första bilden med väskan i handen!
Nästa vecka bär det hoppeligen av dit!
Hon är cool! Ja, vi scouta läget idag och eder guide är ingen mindre än Coola-Saga. (Hon har ju guidandet i blodet).
”Nu ja rädd, nä om bön, stor bön.” Hon satt på min rygg och drog snabbt in händerna mot min rygg så ingen skulle få för sig att nafsa på hennes små fingrar. Det ser ju rätt verkligt ut faktiskt och hur ska man veta då man bara är två och björnen var stor!