Jag jobbar på som en liten arbetsmyra då jag är i Vasa, planerar in en kaffepaus och en promenad och resten av tiden skriver jag på studiearbeten. Det är sjukt hur effektivt det går då jag inga barn har som kräver sitt. Senast det hände var år 2000. Så detta är lyxigt även om mitt huvud svämmar över av ord, källhänvisningar och formuleringar.
Nu ut i kvällssolen.
Bilden är tagen idag på PF, ”trappan” är ingen trappa, det är en rutschkana för mjölsäckar. PF har varit en kvarn. Nämligen.
Heja!!
Känner så igen mig, att man blir som värsta effektivitetsmaskinen då man plötsligt sitter där med sitt arbete, utan de där tusen bollarna i luften. Själv är planen att jag ska skriva på slutarbetet i musikterapi hela helgen (gjort intervjuer och haft lilla gumman med :). Och märker att jag redan nu börjar fokusera mig, men samtidigt är det ju lite stresssigt, och efter att ha kommit in i bloggvärlden har jag nog börjat lite fundera också – den där tiden vi har, de där få timmarna – alla är så effektiva. Skönt att läsa att du tar en promenad, skulle kanske gärna se nån mamma där ute i bloggsfären som bara latar sig då hon är ensam. Har du någon egen lata dig tid? Själv ska jag definitivt börja införa 🙂
Njut av Vasa, vackert där vid kvarnen :), famo o fafa bodde just där bredvid på Brändö vid stranden ännu för ett år sedan o där har jag snurrat med barnvagnen 🙂
Anna