Jag uppmärksammade kvinnodagen genom att räkna hur ofta flickorna och pojkarna fick svara under en medstuderandes lektion jag åhörde i morse. Pojkarna fick svara 21 gånger, flickorna 6!
För övrigt tycker jag precis som Emma vad gäller kvinnodagen.
Välkommen till Sagolandet
Det var en gång en flicka som bodde i Vilda Västerskogen i Sibbo. Där träffade hon en drömprins. De byggde bo och fick snart tre små barn.
Sonja, heter jag. Jag är dotter, lillasyster, storasyster, fru och mamma. Drivor med snö, gräs under bara fötter, välskrivna böcker och klirrande stickor gör mig glad. Jag skrattar mycket och älskar att prata med goda vänner. Jag har det bästa av yrken, lärare.
Jag är mycket nöjd och väldigt lycklig.
Bilden som finns högst uppe är tagen av naturfotografen Henrik Lund.
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Anna om Dagens saga
- Jessica om Vykortet från Wembury
- sonja om Bada badkar
- Konrad om Bada badkar
- sonja om Vykortet från Wembury
Länklista
- Alfamamman
- Amanda – nästan för lycklig
- Camillas karameller
- Carolines bakelse
- Christa
- Ebba von Sydow
- Hanna at Home
- Hannas hörna
- Henriks foton
- Housewife
- I väntan på julen
- In my head
- Johannas bod
- Kalastajan vaimo
- Looking for Sara
- Malenami- guldkanter i vardagen
- Malin och Freja
- Malins gula apelsin
- Mama´s got the magic
- Me, myselfies and I
- Medelmåttan Malin
- Melli- Älvan i trollandet
- Micaela i Nickby
- Mickos tankar
- MjukLAndningar
- Peppe – Livet & Helsingfors
- Pia på kontoret
- Snigeln Harald
- The Freelancer's Fashionblog
Arkiv
Meta
Jag tänkte faktiskt på det idag när jag var på praktik, hur mycket mer uppmärksamhet pojkar får än flickor. I en grupp var det två pojkar och sju flickor, och pojkarna fick lika mycket tid som flickorna tillsammans.
Det. Är. Sorgligt.
Lärarstuderande i fråga kontrade med ett ”men flickorna markerade inte”. Men det gjorde de. Kanske inte lika högljutt och intensivt, men de gjorde det, de som inte gett upp.
Min duktiga flicka påpekade samma sak alldeles nyligen. Hon går på 2:an och har redan observerat samma sak. Hon undrade om det alls var någon vits att markera, när man aldrig får svara, vilket jag tycker att är väldigt skrämmande…
Ånej, nej, nej hon får inte ge upp. Stackars barn.
Det ÄR verkligen sorligt om det är så att pojkar får mera uppmärksamhet än flickor bara för att pojkar är mera intensiva.
Men angående kvinnodagen så medger jag nog ändå gärna att JAG tycker om att få extra uppmärksamhet ; ))
Du vet att vi är väldigt jämnlika här hemma hos oss ändå !!
Vi ger varandra gåvor vare sig det är kvinnodag eller mansdag ! Alla dagar är vi viktiga och speciella för varandra.
Härligt! Man kan aldrig ge för mycket uppmärksamhet eller visa för mycket uppskattning till den andra tror jag. Mera sånt till både kvinnor och män.
Jag tycker precis som dig (och Emma) angående Kvinnodagen. Igår när jag var på stan stötte jag på en kvinna med ett stort fång rosor i famnen (som företrädde ett politiskt parti) som frågade om jag ville ha en ros på Kvinnodagen. Jag svarade ”Visst, men jag tycker inte att jag har gjort så mycket för att förtjäna den.” Då svarade hon: ”Kanske inte än!” Då blev jag lite upplivad. 🙂
Bra svarat av dig och av henne. Rosor är ju aldrig fel, bara man vet varför man får och varför man ger dem. Man blir så klart glad av rosor! Alla blir det oberoende kön, väl?
Det optimala skulle väl vara att **inte** dela in dem i grupper baserat på pojke-flicka utan köra med något gender-neutral; livlighet, gjorda läxor, plats fram/bak i salen etc. och se hur fördelningen ser ut.