Godnatt, finaste av Dorothy Koomson. Köpte den i Vasa för jag behövde lite feel-good. Det är en riktig sidvändare och ingen Tolstoj men precis vad jag behövde. Liksom hennes tidigare bok Min bästa väns dotter är också den här väldigt sorglig. Jag grät på slutet så jag var tvungen att förklara mig för familjen. Familjens män tittade på mig som om jag inte var riktigt klok. Efter en stund kom Artur trösterikt och sa tur att din bok snart är slut så behöver du inte läsa den mer.
Han e nog för go den där A!
Ja han är skojig. Idag då vi gick till skolan sa han om en flicka som heter Juvala i efternamn: det klingar vackert, åtminstone i mina öron.
Bra poäng av A! 🙂 Själv satt jag en dag och stortjöt mitt i sagan jag läste för min fyraårige systerson (jag behöver kanske inte nämna vad det var för dag i månaden – den fula ankungen som frös fast i isen blev för mycket för min pms :-)). Försökte förklara mig med att jag alltid tyckte den där biten var så sorglig när jag var liten. Men fyraåringen behövde inga förklaringar. ”Jaja”, sa han lite otåligt. ”Läs nu!”
Hihi, jo men den ÄR sorglig.
Finns ännu ”Marshmallows till frukost” av samma författare! Även den i samma stil! Och när jag ännu är i gång: Ensamma hjärtan och herrelösa hundar av Lucy Dillon!
Åh tack, min trogna räddare i (Vasa)nöden.
Det var ju av dig jag fick ”Min bästa väns dotter”. Lånade från bibban Ensamma hjärtan men fastnade inte riktigt för den, ska ge den en ny chans.