Sover på Evangeliska folkhögskolan den här gången. När jag tittar ut genom fönstret ser jag fängelset. Jag brukar sova i ÅA:s gästhem men just den här veckan var det fullt. Tyvärr är det här stället dubbelt dyrare, dubbelt så långt bort och hälften så trevligt.
Jag har inte prytt rummet, jag har förberett en lektion men hittade ingen vas:
Och här en bild på min utsikt, föredrar Strandpaviljongen.
Trots beskrivningen får jag nån sorts hemlängtan. Jag brukade ha fängelset som närmaste granne, och utsikt över havet. Jag brukade alltså bo i kursgården med höga vackra fönster och drygt tre meter till tak. Numera undrar jag om jag någonsin kommer att kunna förlika mig med så kallade vanliga hus igen.
Det måste vara någon annan byggnad här på kursgården, för mitt rum har varken höga fönster eller högt till tak.
Jag bodde alltså i själva Kursgården, den som numera mest bebos av Vaasan kristillinen koulu. Det där tegelhuset i hörnet av Strandgatan och Korsholmsesplanaden. Min bror bor fortfarande kvar där hälsa om du ser honom. 🙂
Det var inte den där tegelbyggnaden på fotot du menar?
Nå nä skojade bara! Jag såg huset och tror dig, det är snyggare än det här. Ska hälsa din bror!
Likadan kastrull som vi hade i barndomshemmet! 🙂
Jag vet! Jag blev så nostalgisk, kunde inte låta bli att ta just den… Vår finns kanske på Emsalö?