Läser boken Lärande i praktiken- ett sociokulturellt perspektiv (tentbok). Kursen jag går betonar media i undervisning och det är lite roligt att se hur den här boken som inte har mer än 12 år på nacken (år 2000 var ju igår) känns föråldrad. Vi talar alltså nu om räknemaskiner, kikare och mikroskop som en del av hjälpmedel i undervisningen. Lite skillnad med tanke på att så gott som alla dagens elever bär en liten minidator i sin ficka.
Tycker det är komiskt att tänka sig att då jag började studera år 1997, knappt använde internet. I Blåa huset på TF fanns en dator, i Gula huset några till och bibban hade väl en fem på rad? Nog har det hänt en hel del sedan dess.
Igår gjorde jag ett undervisningsmaterial till en fiktiv klass som gick ut på att eleverna skall göra ”Boken om mig själv” på iPad. Jag har tidigare gjort ”Boken om mig själv” i pappersform med mina ettor. Det blev fina böcker, men den här på iPaden kompletteras med bakgrundsmusik, videofilmer och en mer personlig prägel.
Sen ska vi ju komma ihåg att det ena inte behöver utesluta det andra. Att skriva med riktigt bläck och gåspenna är också väldigt kul och utvecklar finmotoriken.
Saga pela päddi!
Det beror väl lite på hur författarna formulerade detta alltså, men kikare och mikroskop är högst vettiga och aktuella hjälpmedel i undervisningen fortfarande. Min personliga åsikt är dock att mycket få lärare i dag själv klarar av att använda dessa redskap, varpå de inte är i bruk, om de alls finns. Gäller inte bara vår kära skola, utan … 90 % I would say.
Räknemaskinen kan iofs ersättas med en Pad. Hoppas att du aktivt lobbar för bärbara datorer till Muncca! Shit vad smidigt det är, när jag nu sett och använt det i andra skolor.
Kram!
Ja du har rätt, kikaren vidgar synfältet och mikroskopet öppnar ögonen för det tillsynes obefintliga. Det jag syftade på var att det i dag finns så jättemycket mer. Men det är klart att det är så då tekniken går framåt i rasande takt. Boken är bra och Säljö som du säkert också är bekant med skriver vettiga saker.
En klassuppsättning med bärbara datorer är typ det minsta man kunde önska sig i dagens värld.
Roligt att höra av dig Maria! Jag tänker varje vecka på dig då jag rör mig på PF i Vasa. För jag tror mig se spår av dig i alla små lappar som finns klistrade här och var och som har med vår miljö att göra. Stämmer det?
Kram till dig.
Och vi unga nutidsstuderande, som aldrig sett studier utan internet och datorer brukar sitta och fundera på hur man skrev gradun förr i tiden. Eller om man kanske hade färre inlämningsuppgiter, då? Och så vidare. Ibland är det skönt att blicka tillbaka och fundera hur man gjorde på den tiden.
Jag brukar förundras över att man fortfarande skriver studentskrivningarna för hand. För visst gör man det? Jag menar då skriver väl alla gymnasie-elever alla inlämningsuppgifter på dator för att sedan skriva för hand i själva studentskrivningen.
Då jag gick i gymnasiet i mitten av 90-talet skrev vi alla inlämningsuppgifter för hand, uppsatser och bokrecensioner på en 8-10 sidor skulle renskrivas med finfin handstil och kulspets, det tog tid!
Nej, jag hinner inte med.
Ingen fara, du är fin ändå!
Har hört att det börjar komma fram att en del av barnen inte lär sig skriva ordentligt förhand då de mest använder dator. De har alltså svårt att skriva med penna.
Åtminstone jag värnar fortfarande om att eleverna också lär sig skriva för hand, till och med bunden handskrift (skrivstil) lär jag ut till eleverna (och ger hem papper till föräldrarna så de också kan lära sig den, hehe).
Jag har nog den erfarenheten att det ändå blir mest att skriva för hand i skolorna.
Ja det kanske var mer ett undantag jag hörde om, hoppas det 🙂
Haha! Minns hur exotiska vi var då vi skrev ett grupparbete rent på Basses dator – alla andra hade skrivit för hand! O du var så cool med din ”bärbara” telefon! 🙂 Hejar hejar hejar för att ta ibruk all ny teknik i all form av undervisning! Toppen med boken om mig på ipad – heja, heja!