Onsdagen den här veckan var ingen bra dag. Sällan har så mycket gått så fel.
H har en kär penal i läder och av märket ordning&reda. Han fick den i julklapp av mig och är rädd om den, tar alltid hem den osv. Den här onsdagen grät han då han kom hem. Penalen var borta. Han hade använt den under en lektion, under följande var den borta. Ledsen pojke.
I måndags var jag på arbetsintervju. Allt var perfekt och jobbet var så gott som mitt. Rektorn ville dock av rättvisa vänta till onsdagen med att skriva under anställningspappren, för på onsdag går ansökningstiden ut. Han ringer som han lovat med det värsta tänkbara beskedet; en ansökan kom in i sista stund. Hon hade pappret jag får i maj. Hon fick jobbet. Ledsen jag.
Vi var i stan på kvällen. Vi väntade vid hållplatsen på bussen. Jag frågade A om han har sitt busskort. Ja, svarar han. Fem minuter senare kommer bussen. Kortet har tappats. Den ledsna mamman blir sur. Vilket resulterar i ledsen pojke.
It’s all about timing. Oh yes indeed.
Oj nej! Jag beklagar att du inte fick jobbet! Och så synd om de ledsna pojkarna.
Kram
Tack, som tur kan jag trösta mig med att det kommer nya chanser och jag är inte alls utan arbete trots allt.
Oj nej vilken onsdag 🙁 Många kramar!
Jag kunde ha hoppat över den onsdagen, men livet är ju inte alltid bara en dans på rosor. Eller så är det det och jag råkade bara trampa på taggarna?
Vet du, i sådana där lägen brukar jag försöka tänka att allting har en mening och när det gått en tid kommer jag på varför det gick som det gick. Det brukar ordna sej till slut och bli riktigt bra. Fast det jar man svårt att tro just då.
Jag tror och hoppas du har rätt. Tack för uppmuntrande ord.
bläblä&blä. men ni förgyllde vår onsdag trots allt det sura.
Tack det samma, skönt att valvaka med er i alla fall.
Voj nej sådan otur med jobbet (och det andra)! Påskkram!
Otur var ordet. Rektorn sa nog att det aldrig under hans 28 år hänt.