För exakt 10 år sedan fick Harald ett pass. Jag minns den dagen som igår då den blyga lilla pojken stod med hakan tryckt mot bröstet vi lockade och pajasade för att få honom att se upp mot kameran. Bara två sekunder, snäääälla!
Det lyckades till sist:
Idag var det dags att förnya passet och jag kan berätta att det gick betydligt bättre den här gången.
Va söt bild. Man känner precis igen honom.
Ja visst gör man, en liten Hajat Tistan Puutitapatta ;).