Det är så stillsamt och tyst här på Sarvsalö. Nästan så man kan ta i känslan, lugnet, det omsluter oss och vi bara njuter. Stranden har blivit vårt andra hem, jag springer dit (på allt snabbare tid), hoppar i plurret och leker med barnen medan Basse är ute på länk. Efter några timmar återvänder vi till stugan. Barnen bygger koja, vi läser massor, vi skrapar målfärg och bakar pajer på blåbär som trillar i handflatan bara man sträcker ut handen.
Ungefär det händer en vacker dag i juli.