Vi stängde stugan för vintern idag och tackade för många fina dagar där. Vi hann också med en ny tur i skogen. Hittade lite trattkantareller och hade paus med Fazers Blå. Mossan var mjuk som duntäcken, jättekasten roliga att bestiga och lingonen fantastiskt goda.
Hösten är som bäst nu. Glödande träd, frisk luft och hög himmel. Jag säger stup i kvarten: men se nu så vackert, ååå så fint och aaaah vad skönt det är. Pojkarna kom fram till den slutsatsen att hösten måste vara min favoritårstid. Nja kanske, om man måste välja. Men det måste man ju inte. Man kan ju älska dem alla fyra.
Det jag gillar med hösten är att den är så kravlös. När solen lyser ute på sommaren vill man bara vara ute och man gör allt för att inte missa att njuta, man måste hinna picknicka, måste hinna simma, måste hinna med det ena och det andra. Men så kommer hösten och det är så okej att bara vara inne, dricka te och kura ihop under filten i soffan. Ta en till kopp te, tända lite ljus och bara fortsätta kura i soffan…
Tycker tvärtom att hösten är den stressigaste årstiden. Så mycket som ska hinna göras (få sista veden inradad, sätta undan trädgårdsmöbler och andra sommargrejer, skydda fruktträden, ta upp båtar och täcka in dem…) och så mycket man vill göra (plocka en massa bär och svamp, fast det är ju skoj också förstås) innan vintern.
Visst är det vackert då det är soligt och grant, men mörkret som faller så tidigt om kvällarna gör mig litet nedstämd.
Och sedan tycker jag att allt är nästan ännu vackrare än på sommaren… Färgerna klarare, tycker till och med det gråa är vackert. Och älskar att dra på lager på lager av kläder.
Men bra att vi är olika och att det finns en årstid för alla.
Kram.
Ja du är definitivt en höstmänniska. 🙂
Gemensm testund någon dag, kanske?
Mycket gärna. Mycket möten just nu, men to borde vara ledig för oss.