Vi har haft rådgivningstanter som varit underbara, ni vet, som ser en, pratar och frågar och som får en att känna sig som den bästa av mödrar och fädrar. Så har vi haft sådana som inte gör sig besvär att small-talka utan gör det de ska och säger tack och hej vi ses om en månad.
Många gånger har jag funderar varför i all världen det är så viktigt att, exempelvis rådgivningstanter ska se och berömma just mitt barn. Jag vet ju själv att mitt barn är perfekt (subjektivt, ja) och varför eller hur skulle rådgivningstanten ens kunna se det efter ett besök på en halv timme (i bästa fall).
Nåja, idag sa Sagas dagismamma att hon aldrig någonsin sett ett barn så frimodigt och duktigt cykla till dagis ända från oss (3km), från närhusen ja, men inte från Munkshöjden. Och nog måste jag ju ärligt säga att jag blev otroligt stolt och glad över hennes ord och beröm.
Så av någon anledning ÄR det viktigt att även andra ser våra fina barn och säger det. Därför skall också jag komma ihåg att berömma andras härliga, söta och duktiga ungar.
Jag har den här veckan börjat med utvecklingssamtalena och jag lyfter andras barn till skyarna på det de kan och föräldrarna sitter med tårarna i ögonen då jag berömmer deras skatter.
Bra gjort! Det är så viktigt att få höra glada saker om sitt barn av de på dagis.
Man blir så jätteglad när någon ser ens barn o säger nåt fint. Det är ändå viktigt fast ju jag vet det själv vilka skatter de är. Jag ska också komma ihåg att berömma andras skatter. Tack för påminnelsen.
Du brukar!
Oj va jag tänkte på dig idag när jag läste Carin Wirséns värs ”Vad tänker du på?”.
Vad kul att du tänkte på mig, berätta mer om boken.