Tänker väldigt mycket när jag hänger tvätt. Tänker känsliga tankar och roliga tankar och konstiga vändningar i livet tankar.
Minns Sagas yttepytteklänningar; tacksamheten över en dotter.
Minns pojkarnas oändligt många sportutstyrslar, konstiga långa sockor och hala, glansiga skjortor med namnet tryckt på ryggen. Länge har allting gått i klaraste rött med stjärnan på bröstet. Nu plötligt är hälften av tvätten klaraste blå och texten PPJ lyser. Detta har inte skett utan vare sig eftertanke eller tårar. Men nu börjar allt kännas bra. Och sportkläderna talar sitt språk; gemenskap och motion.
Mina barn om samtliga klädesplagg råkar vara i tvätten:
Från vänster: Harald aka Lilla Mannen, Saga aka Sångtrast och Artur aka Krullen.