Som slagen av en slägga hamnade jag rakt in i vardagen. Glömde julfestplaneringsmötet kl åtta och kom försenat. Det var gympakassar, läxböcker, dagisväskor, mjukisdjur och jagvetintevad. Tre över åtta insåg jag att jag hade Mötet! Då brände tårarna i ögonen och stressklumpen i magen växte.
Skämdes. Hann. Andades. Tänkte att nog kommer vi att hinna leva också den här dagen. Försökte vända stressen, mota bort. Skriva todo-listor. Pricka av.
Två veckor kvar av mina ettors hösttermin. Jag gläds över allt de lärt sig. Många har knäckt läskoden. Alla har lärt sig räkna med pengar. Och de har lärt sig gå i skola. Jag hoppas och tror att de tycker om att gå i skola. Det är ändå viktigast!
Och vem kan vara nere med den här solskenstösen?
