Flyt

En bekant konstaterade att fotot ser ut som en sida i en sagobok. Och då tänkte jag att just så känns livet nu. Som en sagobok. Allt är lätt och bra. Barnen växer. En kommer visserligen in i tonåren och går med tunga steg. Han gäspar åt det mesta och ingenting är supermegajättehejsan, åtminstone inte sådant vi vuxna föreslår. Han är ändå ljuvlig, vår förstfödda. Saga är stor, fyra år och livet blir bara lättare. Allt kan hon själv och allt vill hon. Och livet är bara en dans på rosor. Artur påpekade det, att det skulle vara skönt att vara Saga. Bara få följa efter i en cykelkärra, ha det varm och mysigt. Inte ha läxor och sådant. Efter en stund kom han ändå på massor bra saker med att vara tio.

Och vi trivs så bra här var vi bor. Vi är glada över våren och ljuset och allt det gröna. Slutar aldrig förvånas åt att våren kommer, år efter år. Vi älskar att cykla och nu gör vi det. Bilen får stå och fötterna får trampa medan solen värmer kinderna.

Idag blev det en tur in till centrum via Berghäll.