Att vara hemma med barnen och att ha sommarlov, det är toppen det också.
Idag när det gått en vecka av lovet frågade Saga om det faktiskt ÄNNU är sommarlov. Hon är lite rolig på det viset, att fast hon är yngst och nog har en grym tilltro till oss alla kan hon ibland fyllas av enorm skepticism och tvivlan. Typ, nu har ni nog helt glömt att ni borde jobba och jag borde vara på dagis! Då tog vi ner kalendern från väggen och gick igenom dagar, veckor och månader.
Då förstod hon att lovet är oändligt. Och undrade om vi kanske för säkerhets skull borde skriva inbjudan till fem-års kalaset så vi inte glömmer (det är i mars).