Vi startade måndagkväll med färja från Helsingfors till Stockholm. Båten kom fram följande morgon vid tio-tiden och då körde vi mot Oslo. Vi pausade vid Karlstad och var framme i Oslo sjutiden på kvällen. Vi checkade in på Ekebergs camping, en campingplats som ligger uppe på ett berg med utsikt över huvudstaden. Terrängen var sluttande, gräsmattan otroligt fin, servicehusen funktionella men aningen slitna. På området fanns en kort vandringsled med skulpturpark och en rolig lyktstolpe som började tala då vi gick förbi den. Det var en lugn campingplats och barnen saknade en lekpark och simmöjlighet. Vi stannade här i tre nätter.
Bilen lämnar vi alltid på campingområdet och så åker vi kollektivt eller promenerar. Vi köpte 48h kort så vi kunde åka hur mycket som helst. Ändå ser man ju mest och bäst genom att vandra så det gjorde vi och hittade härliga gränder med supermysiga hus. I Oslo besökte vi Vikingaskeppsmuséet, Kon-Tikimuseet, Vigelandsparken och tog tåget upp till fjället varifrån vi sedan vandrade neråt en bit.
Fredagsmorgon packade vi ihop ett tält som var vått efter nattens häftiga åskväder och tog sikte mot Bergen. Vi valde en rutt skulle vara full av sevärdheter. En krokig, smal, utmanande och oändligt vacker rutt över Haukelifjäll och längs med Sørfjorden. Vi var långt över trädgränsen och det var tufft att se snö mitt i hetaste sommaren. Forsarna dånade och vi visste att om än vägen hit inte var lätt var det definitivt värt det.
Framme i Bergen campade vi på Lone camping och om det var tunt med folk på Ekeberg var det raka motsatsen här. Vi hittade dock den bästa platsen (tyckte vi), en meter från vattenkanten slog vi upp tältet och vi såg oss aldrig mätta på utsikten, vi fick aldrig nig av det lena, sköna sjövattnet… Denna campingplats hade allt vi kunde önska, otroligt snygga toalett-och duschutrymmen, lekplatser, minigolf och en liten djurgård.
I Bergen besökte vi Akvariet, konstmuseet, åkte upp till Fløyfjället med fløjbanen och där uppe såg vi ut över hela Bergen och vyn var hisnande. Vi vandrade i fjällandskapet och de hade smart nog lagt ut en skattjakt till barnen så de halvsprang nästan trots att terrängen stundvis var krävande. Saga orkade utmärkt, vi knöt upp hennes något opraktiska vandringsmundering och efter det for hon fram som en gasell över rötter som bildade tunnlar och grottor. Det var som att vandra i en trollskog. Leden förde oss högt upp nära fjällets topp, förbi små tjärn och sjöar.
Vädret visade sin bästa sida, hett och soligt varje dag. Vi hittade ett underbart kaffeställe (jag googlar alltid: bästa kaffet i …) som heter Det lille Kaffekompaniet. Vi blev stamkunder där och ägaren hade roligt åt oss då vi kom på nytt och på nytt. Jag drömmer ännu om deras underbara islatte… Vi svalkade oss i fjordbadet Nordnes.
Vi lämnade Bergen efter tre dagar. Men den storslagna utsikten följde oss en bit. Vi satt med näsan tryckt mot rutan och suckade belåtet. Det är bara för vackert!
Vi valde nu att köra längs med E16, en lite större och aningen rakare väg. Det tog oss ändå väldigt länge att komma till Oslo. Vi trodde vi skulle hinna längre men det blev Oslo vi fick övernatta i, denna gången prövade vi Bogstad camping och den var riktigt bra.
Följande morgon hade vi tidig väckning. Lyfte in barnen i bilen, rev tältet på en kvart och susade vidare med sikte på Stockholm. Nu gick färden betydligt snabbare och vi vara framme i Stockholm på eftermiddagen. Det blev Bredäng camping som fick se vårt tält. Dopp i Mälarens sköna vatten och barnen fick all energi tillbaka. Vi tog tunnelbanan in till Stockholm och vandrade gata upp och gata ner och kände oss nästan som hemma. Även här googlade jag bästa kaffet och därför hittade vi Drop Coffee på Söder. Mums så gott kaffe och härliga kardemummabullar (det måste väl vara ett av världens härligaste ord för övrigt). Två dagar fick vi uppleva Stockholm i över 30 graders hetta. Barnen var så varma och vattnet tog ständigt slut. Vi sökte skugga och vilade ofta. Men de var duktiga, tappert knegade de på.
Sedan var det dags att ta färjan hem igen. Varken Basse eller jag är speciellt förtjusta i att åka med båtarna (ett nödvändigt ont liksom), men jag säger då det; detta var århundradets härligaste båtresa. Pojkarna ville vara med Saga i lekrummet. Basse och jag parkerade oss ute på däck med varsin bok och svalkande dryck. Med femton minuters mellanrum gick vi och scoutade läget. Efter ett par timmar kom de ned oss ut på däck. Sedan ville pojkarna vara i hytten (fråga inte mig varför) men vi satt ute, med blicken på solen som sjönk allt lägre och blev allt rödare. Det var magiskt att se den färga det totalt vindstilla havet orange för att sedan försvinna vid horisonten. Det var Sagas första solnedgång. Då gick vi för att sova, lyckliga och glada.
Det var en spännande resa. Tyst bad jag en bön om änglavakt före varje bilfärd. Vår bilmaskot, som Saga gett namnet Onnipojk, pussade vi alltid innan en ny etapp. Bara på skoj förstås, men det blev ett roligt måste. Vi tackar vår Volvo Pärlan för en trygg bilfärd och hoppas att den tar oss på många fler bilfärden.
Onnipojk:
