Lika överraskande som ljuvlig kommer den år efter år. Man kan inte fatta att solen kan värma som den gör. Ännu mindre kan man fatta att små blommor ploppar upp ur det gråbruna. Nu är vi där, i en tid då inget är självklart.
Att jag får medlockad hela min härliga familj på söndagspromenad är lika överraskande och ljuvligt. Idag hände även det. Mitt hjärta svämmade över av lycka. Jag tackade dem högt. Tack för att ni finns. Tack för att ni kom med ut. TACK för att just ni kom till mig. De stirrade tillbaka på mig som om jag sagt att jag såg en blåsippa flyga i skyn…
