Forsar som brusar och hoppar, stigar som är mjuka av barr och nötta rötter, spännande hängbroar och så stillsamma tysta sjöar mitt i allt. Detta fick vi uppleva då vi körde till Vekarus för att vandra. Vi grillade korv vid en fors som delade sig så det forsade häftigt på ena sidan grillplatsen och stillsamt på andra. Barnen var fascinerade och underhöll sig länge och väl. Inga björnar stötte vi på trots att detta är Finlands björntätaste område.
Myggorna svärmade och var allmänt irriterande. Därav denna look:
Här pausade vi länge och väl.
Vandringen fortsatte genom den trolska skogen, jag fick bära Augulle:
