Sagolandet

Vem skulle ha trott att den här lilla skalliga typen idag skulle se ut såhär:

Helt klart värt att vänta på.

… var pepparkakshuset klart. En liten koja till tomtarna.

Voilá:

Det här var århundradets lättaste pepparkakshus att göra; två hjärtan och två rektangulära bitar, limma ihop med smält socker och dekorera.

Medan pojkarna och pojkarnas kompisar raserar huset tillsammans med Råddan tänker jag dekorera pepparkakshuset.

Carpe Diem liksom.

Vet inte om det är måndag eller onsdag eller fredag eller söndag. Det borde ju inte spela roll så hemmamamma som jag är och ändå är jag alldeles förvirrad och mumlar mantrat detäronsdagidagdetäronsdagidag. En fasligt slö onsdag. Jag och Saga har bara legat i soffan hela förmiddagen och läst böcker. I väntan på att hämta hem killarna från skolan. Om jag kommer ihåg vilken dag det är så jag vet vilken tid de slutar det vill säga.

Det finns många favoriter och jag var tvungen att ta två. Men de handlar om samma sak. Det allra första mötet. Dagen då pojkarna fick sin lillasyster. Jag älskar de här bilderna, deras kärlek till henne, trots att hon här bara är några timmar, är så synlig. Hur de håller henne, hur de ser på henne. Och det bästa med allt är att de är sådana där fortfarande. Det går inte en dag utan att de berättar hur mycket de älskar henne.

Det här inlägget är en del av Julkalendern.

Fick lyxmiddag hos min kära mamma och N. Mamma är inte bara söt hon är väldigt rolig också. När vi kom in på gården möttes vi av den här:

Det var så skönt med värmen inne då det faktiskt var aningen kyligare ute än vad det varit hittills i vinter.

Maten var supergod, eller som Artur så bra sa det; utsökt!

Det var en skön självständighetsdag. Nu är de två ljusen tända i fönstren, precis som det ska vara.

Igår kväll var det bara jag och Amanda som bloggade. Alla andra var på gala. Idag är det bara Amanda och jag som bloggar. Alla andra har varit på gala.

Jag läser alla de bloggar som står i listan här invid och några till. Tänkte skriva om några för mig särskilda.

Då jag började blogga var året 2003. Vi var inte många som bloggade då, tyckte i alla fall jag. En blogg som hängt med sedan dess är Carolines bakelse– en blogg med fantastiska bilder och finurlig text.

Peppes blogg – Livet och Helsingfors – läser jag. Peppe var den inspirationskälla som fick mig att börja blogga igen efter en paus på några år.

Malins gula apelsin är så värd sitt pris i bloggalan i år!

Karins lopptorg är ett måste. Även Karin inspirerade mig att börja blogga igen. Vi pratade för- och nackdelar ungefär ett halvår före jag startade Sagolandet.

Jag fastnar speciellt för bloggar med ett flyt i språket och med bilder som tilltalar.

Det här inlägget är en del av Julkalendern.

För ett år sedan var jag ganska samma som idag. Hemma med Saga men inga studier på gång. Jag njöt av liten baby varje dag. Jag njöt av att vara med henne, pussa hennes dubbelhakor, nypa hennes tår. Jag var så lycklig för att jag fått en till. Jag minns inte om jag tillräckligt ofta viskade ett tack i hennes öra. Ett tack för att just hon kommit till oss.

Hmm, det beror lite på sammanhang vem jag beundrar och när. Jag kan beundra författare som lyckats skriva böcker som fängslar och läses av miljoner. Jag kan beundra kolleger som är engagerade och påhittiga, kreativa och kloka. Jag kan beundra skådespelare i en film för att de är så fantastiskt duktiga och berör mig djupt.