Sagolandet

Forsar som brusar och hoppar, stigar som är mjuka av barr och nötta rötter, spännande hängbroar och så stillsamma tysta sjöar mitt i allt. Detta fick vi uppleva då vi körde till Vekarus för att vandra. Vi grillade korv vid en fors som delade sig så det forsade häftigt på ena sidan grillplatsen och stillsamt på andra. Barnen var fascinerade och underhöll sig länge och väl. Inga björnar stötte vi på trots att detta är Finlands björntätaste område. 

Myggorna svärmade och var allmänt irriterande. Därav denna look:

  
Här pausade vi länge och väl. 

Vandringen fortsatte genom den trolska skogen, jag fick bära Augulle:

Vi besökte staden Ilomants. Vi gick in i de båda träkyrkorna, den ortodoxa och den lutherska. 

Här finns också ett spännande vattentorn där man högst upp kunde avnjuta en kopp kaffe eller ett glas skumpa. 

Vi vandrade på de otroligt vackra rullstensåsarna i Punkaharju. 

 
Och njöt av de fina vyerna även från bilen. Vi reser som sagt tillsammans med lillasyster och hennes härliga familj. De vita bilarnas karavan:

Att resa ned stora barn är en fröjd. En ritar och leker, en lyssnar på musik och en surfar på internet. 

Norra Karelen är fint, många ljuvliga sjöar, låga träd, lummigt och lite öde. Myggorna var många och jobbiga och det fuktiga vädret gjorde ju inte situationen bättre precis. Men vi skyddade oss på allehanda sätt och klarade oss någorlunda. 

   

Bakom oss vid horisonten har vi Ryssland, så nära gränsen var vi. Barnen tog sig ett dopp i sjön innan läggdags.

Den hör gamla rökbastun var så behaglig att man lätt kunde bada ett par timmar i sträck. Varje kväll badade vi. 

Efrer knappa fem timmar i bil kom vi fram till Nyslott där vi mötte lillasyster med familj. Det blev kaffe på mysiga cafe Alegria och sedan promenad till slottet Olofsborg. 

   Medan vi väntade på att den guidade rundturen upp i slottet och dess vindlande torn skulle starta underhöll vi oss på bästa sätt. 

Desigual rules!

Förra sommaren bilade vi till Norge. I år håller vi oss till Finland och kör österut, till ett ställe precis vid ryska gränsen som heter Hoilola. Där har min pappa ett sommarställe och är vädret på vår sida planerar vi tälta (annars blir det boden). 

Vi köpte en gammaldags hederlig papperskarta, stor som ett lakan men härligt överskådlig. Tänker att det även hjälper barnen att följa med var vi är. 

Innan vi når målet (ja förstås är själva resan också ett mål i sig) hoppas vi på att få uppleva Punkaharjus svindlande skönhet, Imatras fantastiska fors och Nyslotts sagolika slott. 
Följ med på vår resa!

Harald fyllde fjorton i mitten av juni. Precis som året innan var han på handbolls-cup i Sverige just den dagen. 

Plötsligt inser jag att han vuxit om mig rejält. När hände liksom det?

Sommaren har inte riktigt kommit igång ännu. Svalt och regnigt mest hela tiden. Men jag tror på sommaren och det som är positivt med det hör vädret att vi fått njuta av blommor oändligt mycket längre än vanligt. Vitsipporna blommade ännu på skolavslutningen, syren, rhododendron och liljekonvalj är som finast nu på midsommaren.  

 Vi är ute på stugan på Sarvsalö. På midsommarafton var vi på midsommartorget med de flesta andra, vårrullar och midsommarstångsresning förgyllde dagen. 

Att få sitta en kväll i vårsolen och prata med en syster och titta på när barnen leker, det är mycket idylliskt.