Sagolandet

För oss är det lyxigt att kunna äta frukosten ute, att sitta i solen och blicka ut över ett spegelblankt hav är rofyllt och vi är så tacksamma att få vara här på svärföräldrarnas stuga.

För mig är det lyx att fara på länk precis närsomhelst då andan faller på. Idag ville jag dock hinna springa innan de som på riktigt skulle springa S8:an kom.

Jag upplever en otrolig lycka i hjärtat då jag ser barnen visa stor glädje gentemot varandra eller då de stortrivs i varandras sällskap. Jag har varit lycklig ofta på senaste tiden.

Att få plocka blåbär, att få äta blåbär och att se andra glädjas över blåbärspaj är sommaridyll.

Vassen trivs bra här i skärgården. Vi trivs inte alls med den. I många år har vi fört kamp och det roliga är att man ser skillnad!
Faffa är en hejare på kroppsarbete, men alla har flitigt hjälpt till efter bästa förmåga.

På sommaren kan en helt vanlig dag bestå av löpning, simning, glass, grillmat, vassröjning och kvällsdopp.

Tycker byksträck är så vackra, vittnar om en varm sommardag på stranden.

Kvällsdopp. Vattnet var kallt. Solen värmde ännu. Vi simmade hela familjen. Det var mycket uppfriskande.

Nu tänkte pojkarna inviga vindsrummet. Där brukade Basse, Svåger-Simon och jag sova för sådär femton år sedan.

Uppe på vindens takstolar på gamla sommarstugan har någon skrivit sina namn med snirklig handskrift. Härligt då husets historia gör sig påmind.

Vi var hemma några dagar, packade om väskorna en aning och styrde Vita Volvon österut mot Sarvsalö.

Nu njuter vi igen av den här vyn.

Vi var tvungna att stanna i Borgå och köpa ett bröd och ost. Där satt vi vid ån och bröt bröd och delade ost precis som vi gjorde i Tyskland.

Vi checkade ut från lägenheten, tog kaffe och croissant i cafeét under lägenheten och styrde stegen mot Alexanderplatz där vi låste in kappsäckarna.

Saga är en kavat resenär, hon är bara tre år men mycket självständigt. Hon hoppar på bussar själv, hon sätter sig bredvid vem som helst, hon skall såklart dra en av familjens kappsäckar och hon gör det galant. Ofta suckar vi och försöker hinna med med hjärtat i halsgropen. Där vi tycker att det är för livligt eller farligt spänner vi fast henne i vagnen, för det finns inget som för livligt eller för farligt för vår Saga.

Ta det här som ett exempel, vi skulle ombord på flyget och hon bär förstås sitt pass själv. Flygvärdinnan visar att gå in bara, det räcker att hon ser biljetten. Då stannar Saga hela kön och resolut berättar ” jag SKA visa mitt pass här” och så letar hon fram bilden, sträcker stolt fram passet som visar en tre-månader gammal baby. Personalen var mycket road.

Det vackra vädret och hettan var ännu intensivare igår, vi tog oss in till området Unter den Linden och vandrade där. Vi gick in i några affärer och njöt av svalkan. Parken Tiergartens träd var också räddningen just då. Harald fick faktiskt värmeslag ett tag och ramlade rakt över ett lågt staket.

Artur orkade ännu med några flygtrix:

På kvällen åkte vi ännu en gång till favoritlekparken med Draken, den i Friedrichshain. Vi köpte fem liter dricka som vi tre timmar senare druckit upp.

Sedan tog vi bussen genom staden, vinkade hejdå till alla platser vi besökt och jag hörde flera gånger hur barnen sa ”nästa gång”, så vi sa inte farväl bara ett litet hejdå.

Idag var det den hetaste dagen hittills. Älskar ju sol och värme och fryser nästan alltid annars så jag klagar inte, men det var väldigt, väldigt hett att turista idag. Barnen var otroligt tappra och orkade igen promenera, de har varit över förväntan tålmodiga och duktiga. Ibland tar vattnet slut trots att vi (mest Basse) bär litervis, ibland slår hungern till så plötsligt att ingen hänger med och ibland bara orkar man bara inte. Vi har lärt oss varandras mönster lite mer, men vi förstår oss inte alltid på varann. Jag till exempel börjar fnittra åt allt och inget, de blir galna på mig då och då skrattar jag ännu mer, jag blir så slö, förstår ni?

Vi har badat i solsken, upplevt en tysk Flohmarkt, ätit våfflor på Kauf Dich Glücklich, lekt i många fina lekparker, sett slott och trädgårdar och ätit tysk mat. Allt på en dag.

Artur fortsätter flyga omkring och Harald fångar Fernsehturm.

Som jag tidigare nämnt har vi det otroligt hett här i Berlin, kring 30 grader. Jag har mest gått i min linneklänning och måste passa på att prisa den (och de andra By Pia’s plaggen).

Linne är ett tjockt material men ändå skönt och svalt.

Stjärntunikan och byxorna har jag fått en massa frågor om varifrån de kommer och de är alltså också Pias design.

Fina brunnslock.

Klockan visar tiden i världens alla huvudstäder.

Harald får ibland lust att putta till Fernsehturm. Tornet är 365 m högt och kallas också för tandpetare. Saga spanar alltid efter teve-tornet, då vet hon var vi är.

Ibland äter vi tårta, här på Wintergarten i KaDeWe. Tårtbitarna är löjligt stora och kostar nästan ingenting. Aaaah så goda. Jag äter en Mozart-bit.

På kvällen går vi ibland ut och äta här i Prenzlauer Berg. Den här dagen hade Saga fått lite för mycket sol och frös på kvällen. Restaurangpersonalen tyckte hon var fasligt söt och gullade med henne. Saga gjorde som hon brukar, frågade varför.