Det är så stillsamt och tyst här på Sarvsalö. Nästan så man kan ta i känslan, lugnet, det omsluter oss och vi bara njuter. Stranden har blivit vårt andra hem, jag springer dit (på allt snabbare tid), hoppar i plurret och leker med barnen medan Basse är ute på länk. Efter några timmar återvänder vi till stugan. Barnen bygger koja, vi läser massor, vi skrapar målfärg och bakar pajer på blåbär som trillar i handflatan bara man sträcker ut handen.
Ungefär det händer en vacker dag i juli.
Denna dagen ett liv!
Hon var flickan vars baddräkt aldrig var våt. Hon doppade knappt tån. Idag är hon ett vattendjur och vi förvånas varje dag lite mer över hennes simförmåga.
Jag gav mina elever en sommarläxa. De skall läsa minst en bok och sedan skriva om den till mig.
Mina egna barn fick en liknande läxa. De har sporadiskt läst i kapitelboken men mest har det blivit Kalle Ankas pocket. Idag gömde vi alla iPads, telefoner och pocketar och ”tvingade” våra barn till en läsestund.
Känns inte speciellt pedagogiskt och mitt lärarhjärta vill tro att det är bara hos oss det ser ut såhär. Alla mina elever läser frivilligt heeeela dagen lång!
Slutresultatet var i alla fall gott, alla läste. Och ju mer man läser desto mer vill man läsa. Jojo, så är det!
För att upprätthålla (den påtvingade) läsivern måste våra barn från och med idag läsa varje gång vi diskar….
Idag är det måndag. Inte för att det egentligen spelar någon roll, men det kan ju vara kul att veta i alla fall.
Vi är ute i skärgården igen, eldar i vedspisen, målar huset, leker rövare på berget, simmar, solar, diskar, ror och njuter av tystnaden.
Igår var vi då på bröllopet som bland annat Saga väntat på så mycket. Artur hade planerat sin outfit i månader så nog hade också han väntat. Under själva vigseln mullrade åskan och strömmen gick och kom tillbaka, gick och kom tillbaka. Det var speciellt och kändes mäktigt, lite som i Astrid Lindgrens Ronja, natten då Ronja föds.
Hanna och Serkan var så lyckliga, det syntes på långt håll, precis som det ska.
Lena & Lena:
Nygifta:
Vi fick blåsa såpbubblor och det var härligt att se hur alla generationer och alla kulturer tillsammans bildade ett såpbubbelhav för de kära och följede deras första steg som gifta.
Puss!
Ibland får man nog av paparazzi, eller borde man säga Papparazzi:
Saga fick en egen plats med ett eget litet bord och hon var så glad.
Det var en fantastiskt rolig dag. Så mycket kärlek och lycka. Vi åkte hem vid midnatt och barnen hade orkat så otroligt bra. Saga hittade en kompis och de lekte hela kvällen.
Jag fick umgås med den här lilla ljuvlingen hela kvällen. Lycka!
Artur har länge pratat om att han vill se oss dansa. Han är besviken på att vi gifte oss många, många år innan han ens var född. Då missade han ju vårt bröllop! Hur tänkte vi där? Igår fick han se oss dansa och som han fotade!
Som sagt är det mycket bröllop som fyller den lilla flickans tankar. Det är så himla spännande det som ska ske i morgon. Hon funderar på håret, på klänningsfluff osv. Det sista hon sa innan hon till sist somnade var det här:
Tänk om jag en dag, en dag kan gifta mig med min allra bästa vän Nicholas. Honom som jag inte har sett på heeeeela sommaren, men som varje dag är min allra allra bästa vän.
Ja, hon är mycket dramatisk och mycket känslosam den lilla.
För några år sedan började vi med leken Rymma hemifrån. Den går ut på att ställa sig vid någon busshållplats och sedan ta första bästa buss och åka till ändhållplats. Vid ändhållplats stiger man av och har t.ex. picknick.
Sedan vi blev cykelentusiaster har vi lekt samma lek men nu med cykel. Man stiger på, trampar och ser var man hamnar.
Idag hamnade vi först i Vallgård i Helsingfors Kafferosteri .
Vi blev riktigt förtjusta. Inredningen bestod av en gammaldags hyvelbänk och några gamla tandläkarstolar. Barnen saknade bullar och kakor, det fanns inte, men kakao där och löfte om glass senare löste den saken.
Efter kaffe fortsatte vi rymma. Tog sikte på vattnet och cyklade längs med strandlinjen in mot centrum. Vid Brunnsparken stannade vi och barnen fick den utlovade glassen.
Att pausa och dricka nu och då hjälper barnen att orka. Vi fortsatte cykla längs med stranden i härligt solsken.
25 kilometer senare var vi hemma igen.
Saga har planerat klänning och hårband och smycken hela veckan och talat om bröllopet. Idag slug det mig att hon kanske inte ens vet vad bröllop är. Vi tog fram bilderna från vårt eget bröllop för 15 år sedan och tittade på dem.
Det resulterade i en lek vi kan kalla bröllopsleken. ”Alla är sååå kära för de ääääälskar varandra” hörs det nu.
Följet:
Sedan gick de alla och sova och levde lyckliga i alla sina dagar:
I våras fick vi ett eget litet bageri här i knutarna, nämligen Kanniston leipomo.
Att börja dagen med ett ljuvligt bröd är bäst.
Svårt att välja bland alla goda, vi föll för det här:
På lördag ska vi på bröllop. Älskar bröllop! Åh den kärleken!
Vill du se vad jag planerar ha på mig? Jag tänkte väl det. Basse tog några bilder då jag provade så jag kan ju visa dem.
Den är klockad till max och med fluffigaste tänkbara tyllunderkjol. Man bara måste virvla i den.
Så här ser tyget ut i närbild:
