Simon, min ljuvliga svåger, fyller år idag. Han bjöd in till hattfest.
Att fira Simon är sommar. Jordgubbar och vispgrädde. Sol och varma vindar. Simon är för övrigt världsbäst. På det mesta. Bäst med barnen (minns ni hur han skötte Saga då jag var i Vasa). Bäst på trivial pursuit (han kan garanterat berätta vilken landskapblomma Härjedalen har). Bäst på att vara snäll. Så klart var han vår bestman då vi gifte oss. Simon är som en bror för mig.
Stort grattis!
Sagas roligare ord är:
– slemma (semla)
– flimmer (filmer)
Vi programmerade in Saga på semestermode. I morse vaknade hon halv tio. Vaknar man halv tio hinner man inte sova dagssömn. Alltså blev det tidig kväll dessutom.
Passar mig alldeles utmärkt. Egentligen.
Saga och farmor doftar på rosorna i fammos rosenträdgård. Farmor Heléne älskar rosor och har en massa vackra och väldoftande sådana.
De flesta rosor har namn efter berömda kvinnor. I den här boken får man veta mer om kvinnorna som döljer sig bakom rosornas namn.
Artur hittade mina gamla scoutgrejer. Hatten har jag fått av en scoutpojke (från England om jag minns rätt), då jag år 1994 var på Scout jamboree i Holland.
Förutom bältet och hatten bar jag i scoutsammanhang mörkblå, knälång kjol, kragskjorta, knästrumpor och en halsduk förstås.
Små skatter ser smultron som sagolikt sommargodis.
Jag vill ha dockan på ryggen! sa Saga.
Rollekar är det som gäller för familjens två-åring. Hon bäddar, sjunger och bär sina dockor. Inte sällan känner jag igen mig själv i hennes lekar:
”Nej inte du byta säng hela tiden, nu du sova egen säng.”säger lillmamman.
”Neeej ja vill sova mammas säng” gråter dockan.
”Okej då!” svarar lillmamman.
Just sådär konsekvent är jag, slutar oftast med ett ”okej då”.
Jättefin liten ö vi har bakom knuten. Vi hade faffa och Simon med oss. På programmet stod picknick och mörka tunnlar.
