– hur Saga slår armarna om halsen på oss och säger ”jag äääälskar dig”.
-när Harald, som ska åka till sin kompis lande, frågar vilken tid Saga och Artur går och lägger sig på kvällen. ”Bra då ringer jag före klockan åtta och säger godnatt”.
– när Artur plötsligt sa: ”mitt livs bästa ögonblick är då vi kom till Kvinnokliniken och jag första gången såg Saga”.
Dagens Sagas outfit är sköna linnebyxor modell harem, storebrödernas gamla och en fleece! I +20. Hon är sjuk. Hon har sovit precis hela dagen.
Det låg en Bröderna lejonhjärta-anda över staden Visby.
Vi hade några timmar att spendera i Stockholm i lördags. Vi valde att tillbringa dem på Junibacken. Så blev det lite Pippi på vandringsresan också.
Jag besöker Junibacken varje gång jag är i Stockholm. Sagotåget med Astrids berättarröst är det bästa. Bokhandeln fantastisk, men dyr. Cafeét är härligt.
En sommarlördag klockan 14 är kanske inte den bästa besökstiden. Saga blev utmattad av folkmängden och ljudet. Farmor mättade hennes behov med den söta Pippiväskan: ”Jag höööver den väskan!” sa Sagan mycket bestämt.
Idag blåste det så där lagom. Då gick vi ut och flög lite drake hela familjen.
Osökt kom jag då att tänka på Khaled Hosseinis bok Flyga drake. En av de bästa i världen. Om du inte läst den är det tur för dig. För då har du något fint framför dig.
Precis så här såg jag ut som barn, åtminstone på många av de fotografier min mamma så omsorgsfullt lagt i album.
Svärmor och svärfar.
Det har varit underbart att vandra på Gotland. Ön var så vacker, ljuset så fint, naturen så speciell. Den första vandringen på Fårö, längs med kusten, har för alltid etsat sig fast på min hornhinna. Det regnade lite smått. Regnet fick ljuset att skifta i allehanda gråa nyanser. Det var mitt bästa ögonblick från den här resan.
Det som ändå var allra bäst var medvandrarna, de som hjälpte, som uppmuntrade och fanns där. De som gör varje vandring unik. Utan dem skulle jag inte ha klarat vandringen ensam med tre skatter. Pojkarna har varit jätteduktiga och Saga har suttit snällt i vagnen dagarna långa. Sista dagen just innan vi nådde Visby gick vi längs med en större bilväg då sa hon: ”nu Saga vill gå själv, bara pikipikilite”. Hon fick inte.
För barnen är det så berikande att i en veckas tid umgås med människor i varierande ålder. Det ger så mycket att vara med människor i olika generationer.
Vi kom fram. Efter fem dagars vandring nådde vi Visby. Staden välkomnade oss och vi blev förälskade direkt; ”här vill jag bo” sa Artur.
Vi började vandra från Bro kyrka. Med Visby som slutmål. Solen sken från en klarblå himmel. Mina armar var något röda från dagen före. Det var en vacker dag och vacker led. Pilgrimsleden.
En lakustång med jämna mellanrum ger barnen oanad ork.
Men ges möjlighet är det skönt att somna.
Gissa platsen!
Vi har alltså nått vårt mål och slutar vandra. Men mer om det senare.
