”Ingen kan va breve den andra
dässö (därför) den andra e så långt borta
dässö ingen annan kan se den andra”
Harald 3 år
En sån dikt deklamerade Harald i morse. Kanske är det bara mammastoltheten som kommer fram men jag tycker den är fin.
Annars har vi hunnit åka pulka, ha fest för min familj och plockat fram lite (jul-) stjärnor i fönstren. Den myckna snön fick mig att längta efter julen som fick mig att vilja pynta lite här inne, så nu lyser det mysigt i fönstren. Harald var nog beredd att ställa fram både en och annan tomte, men det lyckades vi avstyra.
Hela min släkt var här igår. Det gick livat till då kusinerna träffades, men skojigt hade de.
Nu har vi nyss kommit in från pulkabacken. Här är Anssi med Ia och Harald:
Kanske jag oxå är jävig, men jag tycker oxå den är fin, rentav proffsig! Wow! 😉
Mormor är också stolt över dikten! Så stolt att jag läste upp den för alla kursdeltagare igår kväll. Kram från mommo