Artur ligger på sängen och sover dagssömn med nallen nära. Jag och Basse har avnjutit cappuccino med engelsk fruktkaka och Harald är ännu på dagis. Han är duktig på att övertala sina föräldrar Harald, han omkullkastade våra planer på mjukstart på dagis fullkomligt. Igår efter två timmar på dagis blev han alldeles tårögd då Basse sa att nu far vi hem för idag, så han fick stanna ytterligare tre timmar. Vad kan vara bättre än att lilleman trivs så han får stanna till klockan tre även idag, och säkert imorgon också.
Vi börjar ana vardag här hemma nu, det känns spännande, roligt och lite vemodigt. Jag kikade in på skolcentralen idag och skakade hand med högsta chefen och en annan som sköter om intyg och sånt. Hon råkar även vara mamma till en av mina elever 😉 (Svenskfinland i ett nötskal). Barnens dagis är förträffligt, personalen trevlig och huset bedårande hemtrevligt (bör jag tillägga att det är ett gammalt trähus, med högt till tak och kakelugnar?). Harald har anpassat sig bättre än väntat och blivit väl omhändertagen av dagisvännerna. Artur tar det lite försiktigt så här i början, har inte riktigt smält tanken på att inte få vara med storebror hela tiden. Till exempel hade han lite svårt att finna ro vid lunchen igår då han var så oroligt för att Harald inte skulle få nån mat och frågade hela tiden när Harald skall komma och sitta bredvid honom…
Dagispersonalen är glad över att få en liten pratkvarn till gruppen.
Jag ser fram emot denna höst, ett nytt liv.