Idag är det den nationella Sagodagen. För att fira den tänkte jag att ni, mina läsare, ska få berätta vilken som är er favoritbarnbok.
Den här boken som jag just nu lånat ut till Camilla hör till en av mina stora favoriter. Sandvargen av Åsa Lind. Dels för att språket är härligt, nästan med inslag av poesi och dels för att den konkretiserar barns tankar och funderingar på ett trovärdigt sätt. En högläsningsbok när den är som bäst helt enkelt. Dessutom är huvudpersonen Zackarina väldigt lik min Artur.
På bilden läser Camilla för Oliver som har fullt sjå med Saga.
Vi älskar också Sandvargen…Oliver suckar igenkännande lyckligt över att Zackarina är nästan som han…..Ibland kan han utbrista men mamma precis så där säger du också och refererar till Zackarinas mamma ; ))
Själv har jag många favorit barnböcker Ronja Rövardotter ligger högt i topp !!
Min bästa bok när jag var barn var : Djuren i lyckoskogen av Eric Nordin (Wahlströms barnböcker) den är totalt sönderläst…..Som litet större ÄLSKADE jag böckerna om Anne på Grönkulla
Ronja var också min favorit då jag var liten, jag var Ronja-alltid.
Jag läste i rasande fart när jag var barn och tonåring, så jag har hunnit samla många favoriter. Det tog ett par försök att komma igång med trilogin Sagan om ringen, men när jag väl kommit över de första hundra sidorna fanns det inget som kunde stoppa mig. Den är helt suverän! En annan superb läsupplevelse från tidiga ungdomsåren är Arthur C. Clarkes 2001 och 2010. Fast det är väl kanske inte riktigt barnböcker så som du menar det.
Av den mer utpräglade barnlitteraturen hör Nalle Lufs och Latte Igelkott till mina favoriter – rekommenderas. Ture Sventon är också helt fantastisk.
Kaj gnutta biff, tut malagriff eller hur var det Nalle Lufs skulle säga det? Han är bra!
Hej hopp,
Har alltid haft anti-hjältar och missförstådda varmt om mitt hjärta. Favoritböcker från barndomen är:
– Ole Lund Kirkegaard, ”Gummi Tarzan” – tja egentligen hela Kirkegaards produktion
– Roald Dahl, ”Kalle och chokladfabriken”
Däremot har jag aldrig förstått mig på Mumin böckerna. Har läst dem även som vuxen men känner ingenting för dem. Likaså är Astrid Lindgrens böcker för mig inte ”ett måste”. Med undantag för Emil vars äventyr alltid betytt mycket för mig.
Glömde bort:
Nils-Olof Franzén, Agaton Sax – alla böcker
Arthur C Clark. ”Möte med rama”
Hej Mats! Det var många obekanta för mig, måste ta och stifta bekantskap med dem. Och jo Roald Dahl är rolig, många elever brukar gilla hans böcker, speciellt pojkar har jag märkt.
-Sonja-
min favorit bok var alltid ”knacka på”, den var lixom en rundtur i ett hus med många mysiga och spännande rum, och mellan varje rum fanns en sida med en dörr där det stod ”vill du knacka på?” å ja ha banka så myky på didär sidorna när jag var liten att många är tejpade och lappade. Det fanns dessutom små verser här och där 🙂
Lotta, den boken läser vi för Saga nu! Den har varit alla våra barns stora favorit. Bra bok!
Det var just den boken någon rekommenderade för vår lillis nyss! Jag tror vi ska ta och skaffa den! Kanske det blir en julklapp? 🙂 Finns väl en färgläggningsbok till dessutom har jag för mig (för kanske lite senare bruk ä 5mån 😉 ).
A-L lägg fingerfärgsburken tillräckligt nära så kan nog lilla I också färglägga! Bra julklappsbok minsann!
Hej!
Mamma läste högt för oss på kvällarna och jag älskade böckerna om Kvirre och Hoppsan. Snare när jag läste själv var nog Kitty-böckerna, fem-böckerna och Äventyrets-böckerna bra. Vi hade dessutom några böcker som handlade om engelska internatskolor som jag gillade.
Hemma hos oss nu är Mulle Meck en favorit. Och Bibeln i olika versioner 😉
Kitty vågade jag mig inte på men Fem-böckerna älskade jag, liksom Maria Gripe!
Vi hade också en Mulle Meck period, lånade datorspel från bibban i Åbo minns jag, så jag kan ännu höra Mulles breda dialekt klinga i öronen…
Vad roligt att du tittade in här och kommenterade!
Lite sent ute, men En björnberättelse av Ann-Madeleine Gelotte är min absoluta favoritbarnbok/saga. Jag läste och älskade den som barn, men då lånade vi den bara från bibban. För några år sedan hittade jag den bland makulerade böcker till salu och blev alldeles överlycklig. Tack och lov gillar femåringen den också.
Visst är det skönt när ens barn gillar samma böcker som man själv. Värst är det när det går åt andra hållet. Inför barnen presenterar man boken som ett litterärt storverk, och vid läsningen märker man att de inte alls förstår det fina i kråksången. Tyvärr var min högläsning av Ture Sventon lite av ett sådant antiklimax. Den egna barndomens begeistring förbyttes i förundran över att de egna barnen inte förstår att uppskatta sådan enastående litteratur.
Å andra sidan kan det ju tänkas att det handlar om ålder också. Möjligen blir förståelsen större om något år. Hoppas, för jag vill läsa resten av serien också.