Mammas lilla flicka.

Saga blev nio månader nyss. I och med det blev hon plötsligt gnällig och klängig. Hon måste se mig hela tiden annars blir hon ledsen. Med ett stadigt tag håller hon i mitt hår när jag bär omkring henne. Hon sover tätt, tätt. Tyvärr är det oftast bara mamma som duger. Suck!

Saga är ett väldigt lättskött barn, men har som de flesta sina klängperioder. Varje gång jag märker att hon inte är sig lik brukar jag läsa i boken Växa och upptäcka världen (Hetty van de Rijt, Frans X Plooij) och då ser jag på det hela på ett nytt sätt. Saga växer, Saga lär sig saker, Saga utvecklas och det är BRA! Boken talar om att ett spädbarn uppler sju dramatiska utvecklingssprång under sitt första år. Först var jag lite skeptisk till att det skulle infalla samtidigt för alla barn, men det verkar stämma! Jag blir i alla fall alltid lite lugnare och lite mer förstående efter att ha läst boken.

Det hon lärt sig just nu är bland annat att peka ut djur i hennes böcker, hon visar på apan, hunden osv. Dessutom är hon smart! Hon har lärt sig hur hon får uppmärksamhet (förutom att vråla då), hon pussas och kramas!

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Mammas lilla flicka.

  1. Peppe skriver:

    Skönt att höra, Vid är nämligen exakt likadan. Ses snart! Kram.

    • sonja skriver:

      Ja det är skönt att höra att andras barn är lite lika. Saga fick nu sen en tand i alla fall, så mycket av gnälligheten kan faktiskt den här gången skyllas på den, kanske?! Ja! snart ses vi, vad skoj. Kram.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *