Om att bära sitt barn.

Då Saga föddes var hennes lilla höft ur led och läkaren talade om skena. Jag var jätteledsen och grät många tårar över att inte få ha mitt lilla knyte liten och mjuk. Vi fick inte läkartid genast utan först efter två veckor. Jag njöt av min lilla mjuka bebis och blötte hennes hår med mina tårar. Klart jag ville att hennes höft skulle bli bra, men för mig blev skenan ett monster i mitt huvud. Barnläkaren på Kvinnis sa att det finns några saker vi kan göra för att försöka få höften på plats utan skena medan vi väntar på att få komma till Barnkliniken. De två sakerna var att ha dubbla tjocka blöjor på Saga och bära henne mycket (i grodställning). Gissa om vi gjorde det? JA! Och jag älskade det, njöt av att bara få sitta med henne i famnen. Vi hade tur för Sagas höft hade blivit lite bättre och de beslöt att vi skulle fortsätta den egna behandlingen och återkomma om en månad. För varje gång hade höften blivit lite bättre och hon behövde aldrig skenan. Tacksamma fortsatte vi bära henne och gör det än idag. Med all den här snön är det dessutom nästan det bästa sättet att komma fram på.

Så här såg det ut hemma hos oss Sagas första vecka:

Och en varm sommardag i Borgå:

Och i Berlin:

För tillfället bär jag henne mest på ryggen, tycker det är lättast med alla tjocka vinterkläder:

Ja och sen kan jag ju tillägga att vi burit pojkarna lika mycket även om de inte haft höftledsluxation. Vi tycker helt enkelt om det.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Om att bära sitt barn.

  1. snigelnharald.blogspot.com skriver:

    Ja, att bära rockar! Både jag och sambon har varit värsta känguruföräldrarna, vi gillar det jättemycket. Speciellt mysigt var det med tricotsjalen i början, men har också använt manducan jättemycket ( för att inte tala om vilken räddning den varit på resor och nu i snön!). Och babybjörnen har jag alltid i beredskap under vagnen, och så har jag en vävd sjal jag ska testa bara jag hinner… Har du själv nån favorit?

    • sonja skriver:

      Tycker de flesta är bra på sitt sätt. Babybjörnen (den traditionella) gillar jag dock inte då man mest bara bär med axlarna. Tricotsjalen hug a bub gillar jag bättre än den vävda ”Storken” vi har (den var aningen klumpig). Vi hade en Ergo baby men den blev stulen så nu har vi en Manduca som jag tycker att är suverän! Lätt att få på och av och barnet sitter alltid bra, såväl på magen, ryggen som höften. Vi har också en bärrinka som är bra då barnet blir tyngre… Känguruföräldrar var bra! Vi joinar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *