Samvetet

Alltså vi slänger ju aldrig mat, vi planerar så bra och är så sparsamma så. Trodde jag, eller ville jag tro. Det som sker då man går med i SSM (sluta slänga mat) är att man blir så himla medveten, annars kanske några överblivna makaroner lätt slinker ner i avfallskärlet utan nu så hemskt mycket eftertanke. Men nu! Moroten som Saga sugit på en halv dag, som ömsom varit i diskmaskinen ömsom under skrivbordet, slänger jag och skäms. Okej det kan man ju ännu förstå, det skulle ju vara ohygieniskt att låta Saga få samma morot nästa dag och ingen annan ska nu ändå äta hennes rester (hon kan alltså inte äta moroten med sina små risgryn). Nåja nu kommer det värsta, så jag hoppas du tröttnat på att läsa så du aldrig får veta den här bekännelsen: En halv liter yoghurt hade blivit gammal under julen, vi måste alltså slänga den. Fy på oss. Nu bot och bättring.

På ett plan känns det i alla fall lite skönt att veta att man inte ensam syndar, vi är alla fall två.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Samvetet

  1. Karin skriver:

    Man kan baka bröd eller kaka på gammal yoghurt. Med risk för att låta extremt präktig.

  2. Jessica skriver:

    Vi har hela tiden försökt leva enligt den principen. Och det lyckas rätt bra tycker jag. Vi storhandlar en gång/vecka och planera matsedeln ganska noga. Utöver det fyller vi en gång/vecka på med mjölk och bröd. Idag blev jag tvungen att slänga tre skivor rostbröd som var fulla med ludd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *