Den mindre trevliga morgonen

Den här vackra dagen spenderade vi hos tandläkaren. Sonen var patienten, vilket nog hörts på långt håll hela morgon. När vi närmade oss hälsostationen var nosen blek och han sa flera gånger att han hoppas att de är så sena att han inte alls hinner. Tyvärr var de nog sena men inte så sen att inte han fick hasa upp i stolen. Som en liten agent låg han med solbrillor på, benen skakade och tårar trillade nerför de bleka kinderna. Han var rädd. Han var duktig och jag rabblade upp alla leksaker jag kom på att finns i R-kiosken, han skulle fundera på vilken han skulle vilja ha och försöka låta bli att tänka på borrens ylande. Tappra lilla son, nu utan hål i tänderna.

Och Saga såg ut som hon brukar, lycklig över plastmuggen som prasslade.

R-kiosken nästa som sagt… Lider du också av tandläkarskräck, eller är du som jag och nästan somnar?

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Den mindre trevliga morgonen

  1. Micaela skriver:

    Tandläkarskräck, jag? Definitivt. Uh. Jag ryser bara vid tanken på tandläkare. Tappra lille pojken, jag hoppas att det känns mycket bättre nu då det är över!

  2. Sarah skriver:

    Fina lilla kille! MODIGT gjort!

  3. Camilla skriver:

    Tandläkarskräck JA hu ryser vid blotta tanken.
    Duktiga modiga Artur han är minsann värd en leksak idag !!!

  4. Åsa skriver:

    Inte ofta jag stöter på nån som tycker lika… Ingen tandläkarskräck här alltså! Men har heller aldrig haft hål ännu. Det värsta hittills var en bedövningsspruta, usch! Som tur har jag lyckats överföra lite av lugnet på barnen så vi inte behövt uppleva det ni upplevde idag. Men ni var duktiga som klarade er igenom det!

    • sonja skriver:

      Det är säkert just det, fick mitt första hål för något år sedan, efter en graviditet tror jag bestämt. Ja det är synd om barnen, man skulle vilja ta deras smärta/rädsla i stället.

  5. Maria skriver:

    Jag har inte haft nån möjlighet att ha tandläkarskräck. Har haft hål i nästan alla tänder och flera i några så har sprungit hos tandläkaren och borrats hela mitt liv.. 🙁 Min mamma och pappa har lika dåliga tänder så jag önskar att E inte skall smittas av min tandbakterie.

  6. Tina skriver:

    Usch vad hemskt för Artur! Nä, ingen tandläkarskräck. Hade mitt första hål som 30-åring och då var jag nog rädd före tandläkarbesöket, men efter att ha blivit borrad konstaterade jag att det ju var mycket enklare än att föda barn utan bedövningsmedel (och det har jag tyckt gått bra)…så nä, inte rädd.

  7. Melli skriver:

    Nej.Har haft tandställning i mååånga år som yngre och fick ju då springa där stup i kvarten för att prova,kolla,spänna,fixa,röntgas mm. Har tyvärr också haft flere hål. Det enda som varit riktigt äckligt var förra våren då jag led av graviditetsillamående och genomled rotbehandling (juurihoito).Då gjorde det så ont att det faktist trillade någon tår.
    Hittills har det gått fint med pojkarna men de har ju bara varit på kontroller. Tyvärr är äldsta sonens (Elias) tänder så super trångt och snett att det kommer säkert att bli tandställning också för honom.. 🙁 Inget kul så länge man har dem vet jag ju.

    • sonja skriver:

      JO det är hemskt med tandställning även om resultatet blir bra, jag har också haft det som yngre och aj aj vad det var sjukt! Minns ännu den lena känslan då tågrälsen togs bort, man ville bara känna och känna med tungan på sina tänder! Hur kan de vara så mjuka! Hoppas Elias inte behöver ha den länge om han måste ha den.

  8. A-L skriver:

    Måste bara kommentera detta. Jag vet inte om det har med det faktum att göra att jag är tandläkardotter, men jag tror att hela begreppet tandläkarskräck i mång och mycket är något också som byggs upp av tradition och skräckhistorier. Inte så att jag själv heller skulle älska ljudet av en borr (som jag upplevt både i väntrummet i och med fleeeeera besök hos tandregleraren då jag var yngre och tyvärr även nu vid 30 då jag, också efter graviditet, haft mina första hål), men jag tror att barns inställning osv hänger mycket på föräldrarnas och omgivningens inställning. Inte så att jag tänker mig att man borde älska tandläkarbesöken, men lite som då man överför attityder tex till skolämnen till sina barn; ”mamma tyckte heller aldrig om/var heller aldrig bra på matematik i skolan, så de är klart att du inte heller gör/är det, typ.

    • sonja skriver:

      Det kunde man ju tro, men det stämmer inte in hos oss eftersom vi inte tycker det är något hemskt med tandläkare… Jag tror att han verkligen hade ont och är rädd för smärtan. Men förstår precis din poäng med matte eller andra ämnen, det ska man akta sig för att föra vidare. Nu då han en gång varit rädd och upplevt smärtan är det ganska svårt att få bort ”skräcken”, kanske?

  9. A-L skriver:

    Och med det sagt så tycker jag nog också A var värd sin leksak!

  10. A-L skriver:

    Det kan hända du har rätt. Och det var alltså inte min mening heller att påstå att just ni skulle ha överfört skräcken på A, utan näramast allmänt kommentera. Sen kan man ju bara hoppas inte flera ingrepp behövs.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *