Om telefonförsäljare och annat pack

Matilda skriver här om några tips på hur man på ett trevligt sätt blir av med telefonförsäljare. Gillar det här:  ”just nu har jag inte tid, men jag ringa dig i kväll klockan åtta så kan vi tala då”. Själv svarar jag såhär: ”Jo jag har tid, men kan du ta det på svenska för jag förstår bara svenska”. Det funkar nio gånger av tio (förutsatt att man bor i Finland) och jag hade ju varit idel öra om inte de lagt på med ett ”eeeh neeee inte svenska”. Synd…

Igår for jag ut med barnen medan Basse dammsög huset, tvättade kläder och hängde byk. Mitt i hans rumba ringer det på dörren och hör och häpna, står där inte en kvinna från Suomen taloustutkimus som vill komma hem till oss och göra en jämställdhetsintervju. Hem till oss! Var går gränsen för privatlivet? Hon var inte välkommen, inte just då. Fast ämnet var intressant och Basse skulle ju ha varit ett praktexempel på jämställdhet.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Om telefonförsäljare och annat pack

  1. Sv: Säger det, de har ingen respekt för den privata sfären.

  2. Anna Li skriver:

    Min favoritlögn, som tillämpas endast på telefonförsäljare: ”Va?? Jag hör int? Kan du ta det en gång till? Alltså här e jättedålig hörbarhet. Vem sa du att du var? Hallå? Hallåå??” Klick.
    Måste jag respektera andras arbete om de inte respekterar min privata sfär? Ring mej på kontorstid, det är ok (för då har jag telefonen på tyst och svarar inte :-))

    • sonja skriver:

      Den var bra, kan också användas på ilskna föräldrar som ringer till skolan: Då de öst ur sig galla säger man helt lugnt ”vet nu nu bröts det så jag hörde inte alls vad di sa, kan du snälla ta det en gång till”. Version två blir garanterat lugnare och mer saklig. (Skulle inte våga göra detta på riktigt dock, är en liten mes).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *