Vi rastade bilen, Artur och jag, och körde iväg till Nickby, till Medborgarinstitutets kursavslutning. Där träffade vi bland annat Micaela och hennes lilla kille. Micaela talade tills vi alla hade tårar i ögonen. Väldigt fint berättade hon om hur vi alla borde lyssna på våra drömmar, våga pröva på något nytt och hoppas på solen som nog lyser på även den minsta rishögen. Typ. Hon berättade alltså om hur Den Lille kom till dem, fast jag läst berättelsen var det nog så rörande att höra den.
Även mamma var där (det var hon som lyckats få Micaela som festtalaren). Det är hon som skymtar bakom tarastolen. Vi försökte underhålla Shorty medan Micaela talade, ni ser hur bra vi lyckades:
Söta och trevliga typer:
