”När ditt barn första gången säger NEJ är det dags att korka champagnen och skåla!” läste vi i en barnbok då Harald var liten.
Så igår fick vi orsak att skåla, Basse och jag. Saga visade nämligen tecken på egen vilja! Varken mössa eller vantar skulle vara där jag tyckte de skulle vara. Hon rev av dem och skrek då jag envisades. Jag vann kampen vad gäller mössan, den här gången för än är det vinter kvar säger mor.
Oj, här i Nickby har vi orsak att skåla många gånger om dagen! Idag har den lille fått rabiata anfall då han inte fick gå själv i trapporna samt krupp då magneten inte fastnar på alla ställen han försöker fästa den. NEJ!
Skål! Visst är det underbart? Det är då man känner att man lever!