Förr var det enklare, då tvätt-Kristin kom med dina nytvättade kläder och tjänarna diskade dina kärl. Då kunde du, om du kände gör det, visa dem din uppskattning och tacksamhet. Jag är så tacksam över vår nya tvättmaskin, tycker om att den rymmer stora mängder tvätt, är ofattbart tyst och dessutom tvättar och centrifugerar så bra, men det känns fånigt att varje gång tacka den för det.
Vi var många år utan diskmaskin, då vi sedan fick en gick jag omkring med dåligt samvete. Den stackaren fick slita medan jag kunde ligga i soffan och läsa.
Är jag ensam om de här känslorna eller är vi fler? Kanske var jag en piga i mitt tidigare liv? Jag viskade alltid ett tack till den då den gjort sitt jobb.
Tacka du dem med gott samvete! 🙂
Vår tvättmaskin är så urusel att jag bara brukar väsa små fula ord då jag hamnar tvätta allt på nytt. Mindre och mindre tvätt vågar jag också stoppa in i den för att det ens ska bli lite rent. Programmen tar halva dan så vårt smutstvättsberg blir större och större för var dag.
Diskmaskinen lever också lite där på kanten, håller tummarna att det ska gå bra varje gång jag sätter igång den.
Men aldrig att jag sku orka diska allt för hand mer, hua mig!
Ojoj, hoppas det snart löser sig med maskinerna. Du har rätt att det skulle vara svårt att nu klara sig utan maskin då man vant sig vid det.