För ett år sedan kunde det hända att jag blev irriterad på Basse då han alltid, alltid, hade telefonen med sig och ständigt var uppkopplad på nätet. Plingade det till i fickan och han fick mail, plockade han fram telefonen, när vi väntade på bussen surfade han, när vi åkte buss surfade han och ibland läste han fb-uppdateringar innan han släckte lampan på nattduksbordet. Gissa vem som är likadan idag? Men jag har bett om ursäkt och kan nu skratta åt mig själv.
Visst är det okej att ändra sig, visst?
Jo Sonja – det är okej att ändra sig! 😉
Bra, tack för det. Du har väl en lite likadan där hemma?
Bekännelse: Njoo, låter lite lika här och har härmed bett om ursäkt och absolut, förändring är en viktig del i livet…:) Snart kan vi väl datanördkodspråket med, kräver bara lite övning,så kan vi nog hänga med – och be om ursäkt igen!? Kramsis
Jo, Eddi var (eller: blev) likadan när han skaffade iPhone och jag irriterade mig på det helt otroligt. Jag var också säkert på att jag inte skulle bli sådär smarttelefon-larvig då jag införskaffade en själv men precis så håller man ju på…