… sade vi ja till varandra. I kväll ska vi fira och vi ska göra något som är så spännande och så roligt att jag nästan inte kan stå still. Som tur behöver man inte vara rädd att stå still speciellt länge med en Saga.
Vi gifte oss alltså den första augusti år 1998. Basses mamma vigde oss i Östersundom kapell, det ströddes ut rosenblad under våra fötter, ljuvlig cellomusik nådde våra öron, Simon sjöng Båtlåt och vi virvlade runt i brudvalsen medan solen sjönk ner bakom trädtopparna. Av budgetskäl gick bröllopet av stapeln ute på gården i ett jättetält. Det hade regnat och regnat och regnat i veckor före bröllopet, men just den här dagen sken solen. Åtminstone är det så vi minns det.
Och för att det inte ska bli för romantiskt ska jag citera Basse då han bokade barnvakt: ”ja vi har ju bröllopsdag på måndagen och tänkte uppmärksamma att vi stått ut med varandra i tretton år så…”
Oj så fint, grattis! Och ha en skoj kväll – jag antar att vi kan få nånslags bildrapportering senare? 🙂
Kan nog nästan lova det!
1998? Samma år träffades jag och M 😉 Grattis!
Ja det året gifte i oss. Ni har ju också varit många år tillsammans då redan, för visst känns 13 år som rätt länge?
Grattis! Visst var det sol den dagen, det minns jag också. Ni såg ut som ett glansbildsbrudpar, du vet, de där som liksom ska föreställa vuxna fastän de är tecknade som barn 🙂
Önskar er många långa gemensamma år till, att ”stå ut med varandra”!
Haha, glansbildsbrudpar. Basse borde ha haft hatt.
Grattis på bröllopsdagen!
Tack.