Så börjar vardagen långsamt krypa fram ur skrymslena. Visserligen sommarlovar ännu de flesta i familjen, men det känns annorlunda. Vill jag lägga den sidan till kan jag få en klump i halsen då jag tänker tillbaka på långa cykelturer, slöa frukostar varje dag, rosévin på balkongen och ljusaste nätter. Men jag kan också lägga den sidan till att rutiner också är välkomna. Som den här kaffestunden just nu, Saga sover och jag är ensam hemma. Lugnet och tystnaden i ett städat hem är inte heller underskattat.
Och vem har sagt att långa cykelturer eller rosévin måste få en ände bara för att augustinatten är mörk. Augusti har sin charm, framförallt augustimånen.