Svettig springer jag efter henne. Måste vara steget före, måste hinna se farorna som lurar. Inte smita ut, inte klättra upp på bord, inte välta lattemuggen. Jag springer och flåsar tills hon stannar framför en äldre man som kikar fram bakom tidningen.
– Hur gammal är hon, frågar han.
– Snart ett och ett halvt, svarar jag.
– Åh, det är en ljuvlig ålder. Njut, tiden går så fort.
– ??
*Skrattar* Den va bra!
🙂
Härligt!
Jovisst, skulle gärna ha låtit den glada mannen springa en stund.
Hahaha! Kan se framför mig blicken med frågetecken i!
Nästan lite förtvivlad…